All I want 4 x-mas...

Nej, jag vill inte titta på dig när du runkar framför din webcam. Jag känner dig inte, vet knappt vem du är och förresten så är du förlovad och har barn.

Nej, jag har ingent intresse överhuvudtaget att gå och fika med dig. Du är en karaktär som fanns i perferin nånstans för tio år sen. Vi pratade inte då så vad i hela H-vete får dig att tro att jag jag skulle vilja prata med dig nu.

Nej, jag tänker inte skicka en massa bilder på mig själv till dig och jag har ingen glädje av hel- eller halv snuskiga mess från dig. Sist jag kollade så har du flickvän, kanske skulle du lägga energin där i stället.

Nej, jag vill inte komma hem till dig och titta på "Film", jag är inte intresserad av dig på de viset. Jag vill inte ha sex med dig för att tillfredställa dig och ditt ego och för att va något du kan snacka med grabbarna om på fredagen innan du går ut för att hitta någon annan att dra över.

Jag är lovligt trött på att få skamliga förslag från män (läs pojkar alt svin) som är gifta, förlovade, sambos eller bara tillsammans med någon annan. Om ni inte trivs i er relation så har ni två val. Prata om det eller lämna, simple as that. Att ragga på mig lär ju knappast göra någonting bättre.

Jag är minst lika trött på er som faktiskt inte har någon annan men som tycks tro att bara för det så kan man bete sig lite hur som. Allra värst är ni som börjar med intentioner om vänskap, (jag är öppen för nya vänner) men som när ni märker att det inte går att få mig på rygg försvinner lika snabbt som ni dök upp. Visst, skönt att ni visar vad ni går för men ändå...

- Hej ska vi va kompisar?
- Visst
-Ska vi knulla nu???
-Öhh nee
-Okej, Hej då!!!

Snacka om att man känner sig som ett objekt.

Ne, jag vill ha mer...mycket mer...

Jag drömmer om ett liv med en MAN som kan älska mig för den jag är, med alla mina fel och brister. (dom e många) En man som vill hålla om mig varje natt och kyssa mig varje morgon. Någon som ser mig, som rör mig, ger mig massor med närhet värme och beröring. Någon som uppmuntrar mig och uppskattar mig. Som ger mig komplimanger, blommor och små presenter bara för att. Som tar med mig på äventyr, middagar och små get aways. Någon som tröstar mig när jag är ledsen och som ler med mig när jag är glad.

Någon som kan komma att älska min lilla loppa ovillkorligen och acceptera fullt ut att hon är min # 1. ALLTID.

Någon som Jag kan ta hand om, stötta, lyssna på, laga god mat till (o som lagar till mig) och få pyssla om. Någon som jag kan pilla i håret framför en film på soffan medans han smeker min arm.

Hela tiden undrar jag om detta är för mycket att begära, kan man få ha det så bra, finns det såna män??

När jag pratade med K om detta o frågade honom om han tyckte att mina krav är löjliga, om jag lever i en fantasi värld så sa han faktiskt nej. Han tyckte att det va fullt rimligt, varför ska man inte kunna få ha de så.

Jag känner att jag har så otroligt mycket att ge av mig själv, och skulle göra det med glädje, men jag kräver faktiskt en motprestation. Ingen mer falsk marknadsföring utan fullt ut.

Kalla det "high maintenance", kalla mig svår och orimlig. Det är lugnt, då är det ändå inte dig jag vill ha.

Jobbigast just nu är att inte veta vad Du vill ha.

En sån där natt...

..ja en sån natt e de. Jag gick o la mig o hjärnan vägra att ge upp...Inte ens musiken kunde stänga av tankeverksamheten...

Jag blir knäpp

Jag tror jag måste bort. Inte bara för en dag lr en helg utan bort. Bort från den här stan.

Vad har jag som binder mig. Ja jo dottern men hon får följa med så klart.

Jag vill långt bort. Skulle kunna tänka mig att flytta uppåt...inte bara över hallandsåsen utan långt o förbi, börja om. Vem skulle sakna mig. Momo o mamma men ni kan hälsa på de e lugnt.

Vill inte ha de som de e nu. Vill defenitivt inte ha de på dom premisserna som de e nu. Vänta sakna hoppas, få upp hoppet för att kastas rakt ner i ovishet igen....funkar inte för mig...jag vet att situationen är svår men nånstans så måste jag få någon form av klara besked, bara nått litet som jag känner att jag kan hålla i. Annars känns de här meningslöst. Måste få veta om de finns nått litet ynka....

Jag vill inte gå tillbax o leva de liv jag levde för 5 år sen jag är inte den människan längre.

Visst har jag på vägen gjort det som är förväntat men bara just därför att vill inte ha de så mer de drar i slutänden bara ner mig ytterligare.

Neee..jag tror faktiskt inte att jag skulle bli saknad...va inte direkt någon som verkade lida sist jag försvann o de känns inte som så jätte mkt har förändrats sen dess heller.

Jag är mega super tacksam till de människor som har ställt upp på mig sista månaden, som har hjälpt mig att ha nånstans att ta vägen...ni vet vilka ni e o jag kan inte säga mer än TACK.

Men jag sitter ändå ensam när helgen kommer o mörkret faller, när jag har tvingats att lämna ifrån mig de enda som e värt att kämpa för...värt att leva för...

Allting faller i bitar o jag vet inte var jag ska börja plocka för att få ihop allt. Vet inte hur jag ska få de att gå runt, få de att fungera...

Jag saknar redan att jobba men samtidigt så tar jag inte vilken skit som helst och jag vägrar att bli trampad på. Idiotförklarad och utpetad, vad tror ni egentligen...att jag e född igår??? Jag anser att ett jobb bra gjort borde väga tungt men tydligen inte. Men så jobbar man i en såpopera, svartsjuka, intriger, avundsjuka och skitsnack...

Men ett jobb måste jag ha o de e snabbt...de ser mörkt ut för nästa månad och jag har inte fått ihop tillräckligt med timmar för att sparka igång mitt skyddsnät heller...

Så de känns som de e dags att söka nation wide o se var jag hamnar helt enkelt...

Kiruna kanske...där finns de iaf snö...jag saknar snön....nu menar jag inte snön som i haha de snöar....ticktack...5 min snön e borta...utan den riktiga snön...vita marker, vita landsvägar, pulsa fram...

Jag kan se mig själv just nu i en liten stad nånstans...kl 3 på em o de e mörkt ute, lampor överallt, jag o liten går o handlar...lagar en go middag i vår alldeles egna lägenhet...en gammal..kanske 40-tal...jag gillar 40-tals lägenheter...en liten mysig trea med balkong o badkar...badar ihop efter maten o sen sitta o kvällsmysa vid tvn ...läsa en saga för henne o bädda ner henne i hennes alldeles egna rum där hon kan ligga o titta ut genom fönstret på snön som faller i skenet från gatlyktan utanför...

där vill jag va nu...

inte i den här skiten...

"....Give me one reason to stay here, and I`ll turn tight back around...."

seriöst...varför ska jag engagera mig när jag bara får skit tillbaks....
så jävla trött på allt o alla...hoppa o skit

Alla andra har redan skrivit de jag känner....

..."o somna i hans armar o vakna lycklig sen"...

..."sa du nånting? bad jag om svar? jag kunde inte riktigt höra vad du sa"...

..."everybody´s makin it but you"...

..."men du såg nog aldrig riktgt vem jag va"...

..."ingen bryr sig, ingen hör dig eller ser"...

..."it´s personal, my self and I..."

..."she´s got dreams to big for this town"...

..."no one knows me but they know my name"...

..."luften e fri o jag älskar att va de"...

Men titel e ju kul....

Duktigt förvirrad just nu. Dubbla signaler eller vad....

Blir en låååång helg, massa jobb men vad gör man. Måste ju ha in pengar på nått sätt.

Trött på den här osäkerheten behöver lite stabilitet i det mesta just nu.

Söndag i sängen

Känner mig duktigt omotiverad till det mesta just nu. Trött. Inte sova trött, utan bara trött. De va ju inte såhär allt skulle va. Jag ångrar inte beslutet men samtidigt så har jag ångest...makes sense....NOT. Eller, jo de gör de nog, de va inte detta jag önskade min dotter de va inte så här hon skulle behöva växa upp, men vad gör man.

Jag hittade killen jag älskade innan idag, i ett fotoalbum från 2005....vart tog han vägen......