All I want 4 x-mas...

Nej, jag vill inte titta på dig när du runkar framför din webcam. Jag känner dig inte, vet knappt vem du är och förresten så är du förlovad och har barn.

Nej, jag har ingent intresse överhuvudtaget att gå och fika med dig. Du är en karaktär som fanns i perferin nånstans för tio år sen. Vi pratade inte då så vad i hela H-vete får dig att tro att jag jag skulle vilja prata med dig nu.

Nej, jag tänker inte skicka en massa bilder på mig själv till dig och jag har ingen glädje av hel- eller halv snuskiga mess från dig. Sist jag kollade så har du flickvän, kanske skulle du lägga energin där i stället.

Nej, jag vill inte komma hem till dig och titta på "Film", jag är inte intresserad av dig på de viset. Jag vill inte ha sex med dig för att tillfredställa dig och ditt ego och för att va något du kan snacka med grabbarna om på fredagen innan du går ut för att hitta någon annan att dra över.

Jag är lovligt trött på att få skamliga förslag från män (läs pojkar alt svin) som är gifta, förlovade, sambos eller bara tillsammans med någon annan. Om ni inte trivs i er relation så har ni två val. Prata om det eller lämna, simple as that. Att ragga på mig lär ju knappast göra någonting bättre.

Jag är minst lika trött på er som faktiskt inte har någon annan men som tycks tro att bara för det så kan man bete sig lite hur som. Allra värst är ni som börjar med intentioner om vänskap, (jag är öppen för nya vänner) men som när ni märker att det inte går att få mig på rygg försvinner lika snabbt som ni dök upp. Visst, skönt att ni visar vad ni går för men ändå...

- Hej ska vi va kompisar?
- Visst
-Ska vi knulla nu???
-Öhh nee
-Okej, Hej då!!!

Snacka om att man känner sig som ett objekt.

Ne, jag vill ha mer...mycket mer...

Jag drömmer om ett liv med en MAN som kan älska mig för den jag är, med alla mina fel och brister. (dom e många) En man som vill hålla om mig varje natt och kyssa mig varje morgon. Någon som ser mig, som rör mig, ger mig massor med närhet värme och beröring. Någon som uppmuntrar mig och uppskattar mig. Som ger mig komplimanger, blommor och små presenter bara för att. Som tar med mig på äventyr, middagar och små get aways. Någon som tröstar mig när jag är ledsen och som ler med mig när jag är glad.

Någon som kan komma att älska min lilla loppa ovillkorligen och acceptera fullt ut att hon är min # 1. ALLTID.

Någon som Jag kan ta hand om, stötta, lyssna på, laga god mat till (o som lagar till mig) och få pyssla om. Någon som jag kan pilla i håret framför en film på soffan medans han smeker min arm.

Hela tiden undrar jag om detta är för mycket att begära, kan man få ha det så bra, finns det såna män??

När jag pratade med K om detta o frågade honom om han tyckte att mina krav är löjliga, om jag lever i en fantasi värld så sa han faktiskt nej. Han tyckte att det va fullt rimligt, varför ska man inte kunna få ha de så.

Jag känner att jag har så otroligt mycket att ge av mig själv, och skulle göra det med glädje, men jag kräver faktiskt en motprestation. Ingen mer falsk marknadsföring utan fullt ut.

Kalla det "high maintenance", kalla mig svår och orimlig. Det är lugnt, då är det ändå inte dig jag vill ha.

Jobbigast just nu är att inte veta vad Du vill ha.