En sån där natt...

..ja en sån natt e de. Jag gick o la mig o hjärnan vägra att ge upp...Inte ens musiken kunde stänga av tankeverksamheten...

Jag blir knäpp

Jag tror jag måste bort. Inte bara för en dag lr en helg utan bort. Bort från den här stan.

Vad har jag som binder mig. Ja jo dottern men hon får följa med så klart.

Jag vill långt bort. Skulle kunna tänka mig att flytta uppåt...inte bara över hallandsåsen utan långt o förbi, börja om. Vem skulle sakna mig. Momo o mamma men ni kan hälsa på de e lugnt.

Vill inte ha de som de e nu. Vill defenitivt inte ha de på dom premisserna som de e nu. Vänta sakna hoppas, få upp hoppet för att kastas rakt ner i ovishet igen....funkar inte för mig...jag vet att situationen är svår men nånstans så måste jag få någon form av klara besked, bara nått litet som jag känner att jag kan hålla i. Annars känns de här meningslöst. Måste få veta om de finns nått litet ynka....

Jag vill inte gå tillbax o leva de liv jag levde för 5 år sen jag är inte den människan längre.

Visst har jag på vägen gjort det som är förväntat men bara just därför att vill inte ha de så mer de drar i slutänden bara ner mig ytterligare.

Neee..jag tror faktiskt inte att jag skulle bli saknad...va inte direkt någon som verkade lida sist jag försvann o de känns inte som så jätte mkt har förändrats sen dess heller.

Jag är mega super tacksam till de människor som har ställt upp på mig sista månaden, som har hjälpt mig att ha nånstans att ta vägen...ni vet vilka ni e o jag kan inte säga mer än TACK.

Men jag sitter ändå ensam när helgen kommer o mörkret faller, när jag har tvingats att lämna ifrån mig de enda som e värt att kämpa för...värt att leva för...

Allting faller i bitar o jag vet inte var jag ska börja plocka för att få ihop allt. Vet inte hur jag ska få de att gå runt, få de att fungera...

Jag saknar redan att jobba men samtidigt så tar jag inte vilken skit som helst och jag vägrar att bli trampad på. Idiotförklarad och utpetad, vad tror ni egentligen...att jag e född igår??? Jag anser att ett jobb bra gjort borde väga tungt men tydligen inte. Men så jobbar man i en såpopera, svartsjuka, intriger, avundsjuka och skitsnack...

Men ett jobb måste jag ha o de e snabbt...de ser mörkt ut för nästa månad och jag har inte fått ihop tillräckligt med timmar för att sparka igång mitt skyddsnät heller...

Så de känns som de e dags att söka nation wide o se var jag hamnar helt enkelt...

Kiruna kanske...där finns de iaf snö...jag saknar snön....nu menar jag inte snön som i haha de snöar....ticktack...5 min snön e borta...utan den riktiga snön...vita marker, vita landsvägar, pulsa fram...

Jag kan se mig själv just nu i en liten stad nånstans...kl 3 på em o de e mörkt ute, lampor överallt, jag o liten går o handlar...lagar en go middag i vår alldeles egna lägenhet...en gammal..kanske 40-tal...jag gillar 40-tals lägenheter...en liten mysig trea med balkong o badkar...badar ihop efter maten o sen sitta o kvällsmysa vid tvn ...läsa en saga för henne o bädda ner henne i hennes alldeles egna rum där hon kan ligga o titta ut genom fönstret på snön som faller i skenet från gatlyktan utanför...

där vill jag va nu...

inte i den här skiten...